Svenska

Svenska

Toppbetyg.nu:s sida om svenskämnet har bland annat en ordlista med användbara ord och fraser, tillsammans med förklaringar till dem. Du hittar även länkar längst ner på sidan. Vill du ha med fler ord eller något helt annat? Säg till!

 

Ordlista

Ordförklaringar i samarbete med NE.se.

allitteration – bokstavsrim, stavrim, uddrim, att ett par betonade ord börjar antingen på samma konsonant eller på vokal, som då oftast är densamma

allusion – hänsyftning, anspelning

alter ego – (någons) andra jag, ställföreträdare

anafor – stilistisk term för flera på varandra följande parallella led som börjar på samma sätt

anakronism – otidsenlig framställning av detaljer i en viss tid eller miljö

anföring – mening (eller del av mening) som återger annans yttrande

anglicism – uttryckssätt som övertagits från engelskan

antologi – samling texter av olika författare

apostrofera – göra retorisk hänvändelse till person, verk eller dylikt

aria – solosång i en opera eller ett oratorium (stort konsertverk för sångsolister, kör och orkester)

arioso – kort lyriskt inslag i ett recitativ

assonans – överensstämmelse mellan ljuden (vokaler eller konsonanter) inuti eller i slutet av ord

attribut – bestämning till ett substantiv

besjäla – ge själ åt, förmänskliga, se även personifikation

citat – mer eller mindre ordagrant återgivande av en formulering eller en passus från tidigare skrift eller tal

defaitism – misströstan, uppgivelseanda

duett – komposition för två röster

epifor – retorisk upprepning av samma ord eller uttryck i slutet av två eller flera koordinerade satser eller strofer

epilog – avrundningen av ett anförande eller ett diktverk, ofta som sammanfattning med en sensmoral

epitet – bestämning till ett huvudord eller ett språkligt kärnled, särskilt om en karakteriserande adjektivisk bestämning

epos – längre berättande dikt på regelbundet versmått

erlebte Rede – stilistisk term för ett sätt att återge en (text)persons tankar utan att detta sker (föregivet) ordagrant, med direkt tal, eller genom ett (föregivet) objektivt referat, med indirekt tal. Erlebte Rede har liksom indirekt tal berättelsens tempus (imperfekt i st.f. presens) och den tänkande omtalas i tredje person (han/hon i st.f. jag), men i övrigt bibehålls liksom i direkt tal den tänkandes känslomässiga hållning och perspektiv på sig själv och omvärlden

explicit – (av latin explicare ’veckla ut’, ’uttrycklig’, ’klar’, ’tydlig’, motsats implicit), om en direkt uttalad ståndpunkt

extemporera – hålla tal utan att vara förberedd; översätta direkt

futurum – tempus som uttrycker framtid

hexameter – ett av de viktigaste versmåtten i antiken, använt av bland annat Homeros. Varje rad består av sex daktyler eller trokéer. Den femte versfoten är alltid daktyl, den sjätte alltid troké; i övrigt kombineras versfötterna fritt.

hyperbol – starkt överdrivet språkligt uttryck

implicit – (av latin implicare ’veckla in’, ’outsagd’, ’oklar’, ’otydlig’, motsats explicit), om en tanke som inte direkt utsägs men om vilken det kan visas att ett visst resonemang förutsätter dess riktighet

inre monolog – en författares återgivande av den irrationella strömmen av outtalade tankar, minnen och intryck hos en litterär gestalt

intertextualitet – litteraturteoretisk term som innebär att ingen text står isolerad utan ingår i ett nät av relationer till andra texter

invokation – i högre poetisk stil inledande hänvändelse till sånggudinnan eller till exempelvis en personifierad naturföreteelse

katharsis – andlig rening, särsk. om den som tragedin åstadkommer (enl. Aristoteles)

litotes – stilistisk figur som förstärker uttrycket genom att, skenbart, försvaga det, ofta med en negation

metonymi – stilistisk figur där ett uttryck ersätts av ett annat, nära sammanhängande eller besläktat

novell – en berättelse som är kortare än en roman. Handlingen i en novell är också vanligen mer begränsad i tiden.

omkväde – en eller flera versrader som återkommer på samma ställe i varje strof i en dikt

onomatopoetisk – som är ljudhärmande eller har ljudhärmande ord

oxymoron – retorisk figur bestående av två till synes oförenliga element

paginering – förse sidor med löpande nummer

parallellism – stilgrepp som innebär att en tanke upprepas och varieras i två eller flera på varandra följande, likformigt byggda språkled

pars pro toto – oegentligt uttryck där helheten betecknas av en däri ingående del

peripeti – den avgörande vändpunkten i ett antikt eller klassicistiskt drama

person – en verbböjningskategori som hänvisar till deltagarna i talsituationen: den eller de som talar (första person), den eller de som tilltalas (andra person), den, det eller de som omtalas (missvisande kallat tredje person)

personifikation – person eller föremål som framstår som symbol för någon abstrakt företeelse

presens – ett finit tempus vars grundbetydelse är nutid

preteritum – ett finit verbtempus vars grundbetydelse är förfluten tid

prolog – inledningen av ett anförande eller ett konstnärligt verk, på vers, prosa eller i bilder

protagonist – den förste skådespelaren, huvudpersonen, i det antika dramat

pseudonym – ett namn som till exempel en författare använder när han eller hon inte vill använda sitt riktiga namn

rapsod – i grekisk forntid en kringvandrande, professionell sångare eller recitatör av poesi, särskilt de homeriska eposen

recitativ – ackompanjerat vokalt soloparti som framförs deklamatoriskt i opera, kantat eller större körverk

retardering – fördröjning

retorisk fråga – figur inom retoriken: talaren ställer en fråga där svaret är givet eller där han själv ger det

roman – längre skönlitterär berättelse på prosa

skandera – läsa vers taktfast; ropa slagord eller hejaramsa

skiljetecken – interpunktionstecken, skrivtecken som markerar gränser för i första hand meningar och satser eller satsdelar i en text och därigenom ger hållpunkter för läsningen

stavelse – i många språk minsta enhet för gruppering av en följd av språkljud och också rytmisk grundenhet. Stavelsen består av ett stavelsebildande ljud (vanligen en vokal) som kärna, kring vilken konsonanter grupperar sig; kärnan kan också vara det enda ljudet.

stikomyti – stilistiskt grepp i versdramatik som innebär att varje replik består av en versrad

synekdoke – se pars pro toto, men ordet kan även användas i omvänd betydelse

tautologi – upprepning av i huvudsak samma tankeinnehåll med olika ord; ”att säga samma sak två gånger”

terminologi – specifik vokabulär som förknippas med ett givet verksamhetsområde (typiskt ett yrke eller en fritidssysselsättning) samt studiet av densamma

versmått – mönster för en dikts metriska struktur

överklivning – versbindning som föreligger när en fras fortsätter från en versrad till nästa (även enjambemang)

 

Andra viktiga ord

Litteraturen kan delas in med hjälp av två stora kategoriseringar; som epik, lyrik och dramatik, eller som skönlitteratur och facklitteratur. Epik är berättande litteratur, till exempel romaner. Lyrik är dikter som brukar handla om människans inre, dess känslor, och har ofta en speciell rytm och struktur. Dramatik är skrivet för scen (teater), och är därför ett skådespel utan berättare.

Inom lyriken finns olika versfötter som talar om betoningen i dikten. Till exempel så har ordet öppna [öpp-na] den första stavelsen betonad (stark) och den andra obetonad (svag), och informera [in-for-me-ra] den tredje stavelsen betonad (stark) och övriga obetonade (svaga). En versfot innehåller aldrig mer än en betonad stavelse, och den är alltid i början eller i slutet av versfoten, sedan börjar en ny versfot. Är den betonade stavelsen i början av versfoten, till exempel om ”öppna” vore en egen versfot, kallas diktningen fallande. Är istället den betonade stavelsen i slutet av versfoten kallas diktningen stigande.

I fallande diktning används versfötterna:

  • troké – en betonad stavelse följt av en obetonad stavelse, skrivs som ”— u” i anslutning till sektionen i dikten (egentligen inte bokstaven u, utan en båge med samma form)
  • daktyl – en betonad stavelse följt av två obetonade stavelser, skrivs ”— u u”
  • fallande peon – en betonad stavelse följt av tre obetonade stavelser, skrivs ”— u u u”

I stigande diktning används versfötterna:

  • jamb – en obetonad stavelse följt av en betonad, skrivs ”u —”
  • anapest – två obetonade stavelser följt av en betonad, skrivs ”u u —”
  • stigande peon – tre obetonade stavelser följt av en betonad, skrivs ”u u u —”

Dessutom finns fler versfötter, men de ovan är de vanligaste. Versfötterna avgränsas med lodräta snedstreck. Dessutom kan man med två parallella streck dela upp en versrad i två delar, och på så sätt skapa en paus. Denna kallas cesur, och finns i hexametern normalt i tredje eller fjärde versfoten.

Skillnaden mellan liknelse och metafor är att du vid en liknelse jämför något med något annat genom att använda ord som ”likt” och ”som”, medan du när du använder en metafor säger att något är något annat, utan liknelseord. ”X är som en vit tulpan i sommarsolen” är en liknelse, medan ”X är en vit tulpan i sommarsolen” är en metafor. Båda dessa kan följas av förklaringar.

 

Länkar

Svenska Akademiens ordlista

Den mest erkända, etablerade och välanvända svenska ordlistan. Finns utlagd på nätet för kostnadsfri användning.

http://www.saol.se/

Nationalencyklopedin

NE har också de en ordlista, integrerad med uppslagsverket. Början på ordförklaringarna är kostnadsfria, kolla med din skola om de har NE-abonnemang för att få tillgång till hela.

http://www.ne.se

Synonymer.se

En synonymordlista på nätet. Ord kan läggas upp av frivilliga på Wikipedia-liknande sätt, vilket gör att den kan ha fel, men fungerar oftast bra när ökad variation i ordval krävs.

http://synonymer.se/

Alex

Författarlexikon på nätet. Kostar om du vill registrera dig på egen hand, men gå istället via ditt bibliotek, som sannolikt har gjort det möjligt att logga in med lånekort.

I Uppsala: http://forflex.uppsala.se/ I Stockholm: http://www.alex.se/Remote/?Key=ab162ge8bp7 I Göteborg: http://0-www.alex.se.www.gotlib.goteborg.se/Alex/Lexicon.asp I Malmö kan du bara använda Alex på plats i ett bibliotek. För övriga städer: kolla ditt biblioteks hemsida, normalt sätt på kommunhemsidan.