Toppbetyg.nu
Svenska
Toppbetyg.nu:s sida om svenskämnet har bland annat en ordlista med användbara ord och fraser, tillsammans med förklaringar till dem. Du hittar även länkar längst ner på sidan. Vill du ha med fler ord eller något helt annat? Säg till!
Ordlista
Ordförklaringar i samarbete med NE.se.
allitteration – bokstavsrim, stavrim, uddrim, att ett par betonade ord börjar antingen på samma konsonant eller på vokal, som då oftast är densamma
allusion – hänsyftning, anspelning
alter ego – (någons) andra jag, ställföreträdare
anafor – stilistisk term för flera på varandra följande parallella led som börjar på samma sätt
anakronism – otidsenlig framställning av detaljer i en viss tid eller miljö
anföring – mening (eller del av mening) som återger annans yttrande
anglicism – uttryckssätt som övertagits från engelskan
antologi – samling texter av olika författare
apostrofera – göra retorisk hänvändelse till person, verk eller dylikt
aria – solosång i en opera eller ett oratorium (stort konsertverk för sångsolister, kör och orkester)
arioso – kort lyriskt inslag i ett recitativ
assonans – överensstämmelse mellan ljuden (vokaler eller konsonanter) inuti eller i slutet av ord
attribut – bestämning till ett substantiv
besjäla – ge själ åt, förmänskliga, se även personifikation
citat – mer eller mindre ordagrant återgivande av en formulering eller en passus från tidigare skrift eller tal
defaitism – misströstan, uppgivelseanda
duett – komposition för två röster
epifor – retorisk upprepning av samma ord eller uttryck i slutet av två eller flera koordinerade satser eller strofer
epilog – avrundningen av ett anförande eller ett diktverk, ofta som sammanfattning med en sensmoral
epitet – bestämning till ett huvudord eller ett språkligt kärnled, särskilt om en karakteriserande adjektivisk bestämning
epos – längre berättande dikt på regelbundet versmått
erlebte Rede – stilistisk term för ett sätt att återge en (text)persons tankar utan att detta sker (föregivet) ordagrant, med direkt tal, eller genom ett (föregivet) objektivt referat, med indirekt tal. Erlebte Rede har liksom indirekt tal berättelsens tempus (imperfekt i st.f. presens) och den tänkande omtalas i tredje person (han/hon i st.f. jag), men i övrigt bibehålls liksom i direkt tal den tänkandes känslomässiga hållning och perspektiv på sig själv och omvärlden
explicit – (av latin explicare ’veckla ut’, ’uttrycklig’, ’klar’, ’tydlig’, motsats implicit), om en direkt uttalad ståndpunkt
extemporera – hålla tal utan att vara förberedd; översätta direkt
futurum – tempus som uttrycker framtid
hexameter – ett av de viktigaste versmåtten i antiken, använt av bland annat Homeros. Varje rad består av sex daktyler eller trokéer. Den femte versfoten är alltid daktyl, den sjätte alltid troké; i övrigt kombineras versfötterna fritt.
hyperbol – starkt överdrivet språkligt uttryck
implicit – (av latin implicare ’veckla in’, ’outsagd’, ’oklar’, ’otydlig’, motsats explicit), om en tanke som inte direkt utsägs men om vilken det kan visas att ett visst resonemang förutsätter dess riktighet
inre monolog – en författares återgivande av den irrationella strömmen av outtalade tankar, minnen och intryck hos en litterär gestalt
intertextualitet – litteraturteoretisk term som innebär att ingen text står isolerad utan ingår i ett nät av relationer till andra texter
invokation – i högre poetisk stil inledande hänvändelse till sånggudinnan eller till exempelvis en personifierad naturföreteelse
katharsis – andlig rening, särsk. om den som tragedin åstadkommer (enl. Aristoteles)
litotes – stilistisk figur som förstärker uttrycket genom att, skenbart, försvaga det, ofta med en negation
metonymi – stilistisk figur där ett uttryck ersätts av ett annat, nära sammanhängande eller besläktat
novell – en berättelse som är kortare än en roman. Handlingen i en novell är också vanligen mer begränsad i tiden.
omkväde – en eller flera versrader som återkommer på samma ställe i varje strof i en dikt
onomatopoetisk – som är ljudhärmande eller har ljudhärmande ord
oxymoron – retorisk figur bestående av två till synes oförenliga element
paginering – förse sidor med löpande nummer
parallellism – stilgrepp som innebär att en tanke upprepas och varieras i två eller flera på varandra följande, likformigt byggda språkled
pars pro toto – oegentligt uttryck där helheten betecknas av en däri ingående del
peripeti – den avgörande vändpunkten i ett antikt eller klassicistiskt drama
person – en verbböjningskategori som hänvisar till deltagarna i talsituationen: den eller de som talar (första person), den eller de som tilltalas (andra person), den, det eller de som omtalas (missvisande kallat tredje person)
personifikation – person eller föremål som framstår som symbol för någon abstrakt företeelse
presens – ett finit tempus vars grundbetydelse är nutid
preteritum – ett finit verbtempus vars grundbetydelse är förfluten tid
prolog – inledningen av ett anförande eller ett konstnärligt verk, på vers, prosa eller i bilder
protagonist – den förste skådespelaren, huvudpersonen, i det antika dramat
pseudonym – ett namn som till exempel en författare använder när han eller hon inte vill använda sitt riktiga namn
rapsod – i grekisk forntid en kringvandrande, professionell sångare eller recitatör av poesi, särskilt de homeriska eposen
recitativ – ackompanjerat vokalt soloparti som framförs deklamatoriskt i opera, kantat eller större körverk
retardering – fördröjning
retorisk fråga – figur inom retoriken: talaren ställer en fråga där svaret är givet eller där han själv ger det
roman – längre skönlitterär berättelse på prosa
skandera – läsa vers taktfast; ropa slagord eller hejaramsa
skiljetecken – interpunktionstecken, skrivtecken som markerar gränser för i första hand meningar och satser eller satsdelar i en text och därigenom ger hållpunkter för läsningen
stavelse – i många språk minsta enhet för gruppering av en följd av språkljud och också rytmisk grundenhet. Stavelsen består av ett stavelsebildande ljud (vanligen en vokal) som kärna, kring vilken konsonanter grupperar sig; kärnan kan också vara det enda ljudet.
stikomyti – stilistiskt grepp i versdramatik som innebär att varje replik består av en versrad
synekdoke – se pars pro toto, men ordet kan även användas i omvänd betydelse
tautologi – upprepning av i huvudsak samma tankeinnehåll med olika ord; ”att säga samma sak två gånger”
terminologi – specifik vokabulär som förknippas med ett givet verksamhetsområde (typiskt ett yrke eller en fritidssysselsättning) samt studiet av densamma
versmått – mönster för en dikts metriska struktur
överklivning – versbindning som föreligger när en fras fortsätter från en versrad till nästa (även enjambemang)
Andra viktiga ord
Litteraturen kan delas in med hjälp av två stora kategoriseringar; som epik, lyrik och dramatik, eller som skönlitteratur och facklitteratur. Epik är berättande litteratur, till exempel romaner. Lyrik är dikter som brukar handla om människans inre, dess känslor, och har ofta en speciell rytm och struktur. Dramatik är skrivet för scen (teater), och är därför ett skådespel utan berättare.
Inom lyriken finns olika versfötter som talar om betoningen i dikten. Till exempel så har ordet öppna [öpp-na] den första stavelsen betonad (stark) och den andra obetonad (svag), och informera [in-for-me-ra] den tredje stavelsen betonad (stark) och övriga obetonade (svaga). En versfot innehåller aldrig mer än en betonad stavelse, och den är alltid i början eller i slutet av versfoten, sedan börjar en ny versfot. Är den betonade stavelsen i början av versfoten, till exempel om ”öppna” vore en egen versfot, kallas diktningen fallande. Är istället den betonade stavelsen i slutet av versfoten kallas diktningen stigande.
I fallande diktning används versfötterna:
- troké – en betonad stavelse följt av en obetonad stavelse, skrivs som ”— u” i anslutning till sektionen i dikten (egentligen inte bokstaven u, utan en båge med samma form)
- daktyl – en betonad stavelse följt av två obetonade stavelser, skrivs ”— u u”
- fallande peon – en betonad stavelse följt av tre obetonade stavelser, skrivs ”— u u u”
I stigande diktning används versfötterna:
- jamb – en obetonad stavelse följt av en betonad, skrivs ”u —”
- anapest – två obetonade stavelser följt av en betonad, skrivs ”u u —”
- stigande peon – tre obetonade stavelser följt av en betonad, skrivs ”u u u —”
Dessutom finns fler versfötter, men de ovan är de vanligaste. Versfötterna avgränsas med lodräta snedstreck. Dessutom kan man med två parallella streck dela upp en versrad i två delar, och på så sätt skapa en paus. Denna kallas cesur, och finns i hexametern normalt i tredje eller fjärde versfoten.
Skillnaden mellan liknelse och metafor är att du vid en liknelse jämför något med något annat genom att använda ord som ”likt” och ”som”, medan du när du använder en metafor säger att något är något annat, utan liknelseord. ”X är som en vit tulpan i sommarsolen” är en liknelse, medan ”X är en vit tulpan i sommarsolen” är en metafor. Båda dessa kan följas av förklaringar.
Länkar
Svenska Akademiens ordlista
Den mest erkända, etablerade och välanvända svenska ordlistan. Finns utlagd på nätet för kostnadsfri användning.
Nationalencyklopedin
NE har också de en ordlista, integrerad med uppslagsverket. Början på ordförklaringarna är kostnadsfria, kolla med din skola om de har NE-abonnemang för att få tillgång till hela.
Synonymer.se
En synonymordlista på nätet. Ord kan läggas upp av frivilliga på Wikipedia-liknande sätt, vilket gör att den kan ha fel, men fungerar oftast bra när ökad variation i ordval krävs.
Alex
Författarlexikon på nätet. Kostar om du vill registrera dig på egen hand, men gå istället via ditt bibliotek, som sannolikt har gjort det möjligt att logga in med lånekort.
I Uppsala: http://forflex.uppsala.se/ I Stockholm: http://www.alex.se/Remote/?Key=ab162ge8bp7 I Göteborg: http://0-www.alex.se.www.gotlib.goteborg.se/Alex/Lexicon.asp I Malmö kan du bara använda Alex på plats i ett bibliotek. För övriga städer: kolla ditt biblioteks hemsida, normalt sätt på kommunhemsidan.
Senaste kommentarer